Surdeg

Jag har en bytta bredvid mig. Fylld med en bubblande surdeg.

Ser vidrigt ut. Luktar detsamma. Vågar jag ens baka på det..?
Sedan har jag insett att jag måste börja omprioritera vilka av
mina vänner som jag borde/skall umgås med. På senare tid så
har det nämligen visat sig att fler och fler utav dem är riktiga
energitjuvar för mig. JAG blir utmattad av att umgås med dem.
Av olika anledningar. Antingen är de på tok för speedade och energiska.
Eller segdrivna och lata som nekar alla förslag och knappt för konversation.

Men värst av allt är de buttra. De som klagar över allt och ingenting. Jämt.
Hela tiden är det problem, fel och negativa saker som skall ältas om igen.
Sådant suger musten ur mig. Folk som blundar för det positiva i vardagen,
och istället framhäver allt det dåliga. Folk som beter sig som fula surdegar.
Nä. Hu. Då föredrar jag min illaluktande bytta istället. Den bidrar åtminstone till något gott i slutänden!

Flykt

I ögonvrån kan jag skymta en grön jacka. Din militärfärgade anorak .

Ljudet av dina steg avslöjar också din identitet, trots alla i omgivningen. 

En lång steglängd. Tyngden vid varje nedstamp. Studsande skosnören.

Jag vänder huvudet nedåt. Lyfter mobiltelefonen för att kunna ta till flykt.

Men jag hinner inte ens låtsas inleda en konversation med någon motpart 

innan du står bredvid och ler. Du ler med dina raka, vita, perfekta tänder.

Du inleder med att glatt ge mig en komplimang över min kalufs till hår.
Samtidigt som jag motvilligt sänker ned telefonen igen så svarar jag

aningen uppgivet att det har sett likadant ut i säkert två månader nu.

Du ler fortfarande. Faktiskt, några millimeter bredare.

Innan du hinner svara något på det så backar jag bakåt.

"Vet du vad, jag råkar ha väldigt bråttom. Skall iväg..."

Min blick går ner i golvet och avslöjar med säkerhet att jag ljuger.

Det sista som jag gör innan jag gör en helomvändning och börjar

att raskt traska iväg, är att kasta en snabb titt på ditt ansikte.

Leendet är kvar. Som vanligt. Men dina ögon kisar lite undrande.

Du är för vänlig. För glad. För positiv. För omtänksam.

Av okänd anledning har du förvandlats till en energitjuv.

Jag klarar inte av din närhet längre. Det finns inte kraft

för att ge dig den respons som du är värd. Så jag backar.

Flyr.

Ödet

Karma is only a bitch, if you are.

Ja.Och jag råkar tro på både karma och ödet.
Kanske låter det motsägelsefullt. Att man kan

påverka vissa saker genom att utföra goda
gärningar, och samtidigt mena att allting är

förutbestämt och inte möjligt att förändra.
Men jag tror att de som lever på ett vist sätt

och utför goda ting - får tillbaka det. Samtidigt

som det är meningen att det skall vara så.

Uhm. Svårt att förklara. Ni kanske förstår.

Jag har en liten tro iaf.

Tron på att sträva efter

att vara vänlig och god.

Det kommer att skapa din

framtid, som du är menad.

Öl

När jag var ungefär fem år smuttade jag på mina föräldrars öl i smyg. Jag älskade det.

Det gör jag än idag. Om än lite kräsnare. Nu är jag främst förtjust i öl som smakar.

På riktigt. Med andra ord får den väldigt gärna vara mörk och med en djup eftersmak.

Olika ale-varianter går bäst hem. Underligt nog så är den billigaste och nedklankade

New Castle Brown Ale som är lite av en favorit. Brooklyn Brown Ale var okej till mat.

Men ingenting att dricka sig full på. Kräver något som bryter den annars tunga smaken

som växer i munnen efteråt. Drack förresten en läskigt god julöl från okänt bryggeri.

Begränsad upplaga. Garanterat slutsåld. Vågar inte ens undersöka saken. Den får finnas

i mina smakdrömmar. Tänkte bara höra.. Är det någon som har ett fint välsmakande öltips?

"Jo, du ÄR smal"

Spinning är kul. Styrketräning likväl. Springa ute i skogen minns jag som ljuvligt. Skidor skulle jag gilla.

Men jag har varken fysik eller tid för att utföra någonting utav detta just nu. Tragiskt nog. Har faktiskt

inte lagt ner någon aktiv tid på något utav detta under de senaste 1½ åren nu. Det känns litet synd.

Speciellt då jag får lyssna till mina vänners kommentarer som lyder att de är tjocka, måste äta mindre,

träna mer och har dålig kondition. Fasiken vad less jag blir. Vad vill folk egentligen att man skall säga?

Överösa personen med vänliga kommentarer och försöka övertyga dem om att de inte alls behöver göra

några förändringar över huvud taget? Som de sedan fortsätter att neka och bara fortsätter klanka ner på

sig själva och sina kroppar. Påpekar allt de gör och inte gör. Alla deras fel. "Se här!", "och här", "bara fett".

Jag är en hemsk person. För vid 90% av fallen står jag tyst. Grymtar ett "Äääähh" eller slänger lite halvt

omedvetet iväg en blick som säger "sluta vara så förbaskat patetisk!". I vissa få fall så händer det att 

jag faktiskt säger någonting uppmuntrande och nekar deras falska påpekande. Men i de flesta fallen. Nä.

Jag orkar inte föra en sådan meningslös konversation. Den leder ingen vart. Sällan (aldrig!) händer det 

att personen i fråga viker sig och säger "Nä okej, du har väl rätt då. Jag är rätt snygg och smal ändå. Tack!"

Nej. Det är ett tjat utan slut. Och förlåt mig för följande ord. Men ifall du lider ont av ditt utseende eller så:

gör någonting åt det! Ta tag i problemet på egen hand. Ingen annan kan göra det åt dig. Att ständigt prata

om sina brister, eller än värre: visa dem, gör ju enbart att folk noterar dem. Främst går du själv lidande.

Uäh. Så: sluta tjata om dina brister. Åtminstone de som inte andra har någon större påverkan i.

Se till att agera på egen hand istället. Du väljer att göra förändringar. Enbart du kan utföra dem.

Uppsala

Igår skuttade mamma och jag med på tåget som tog oss till min favoritstad:

Uppsala!

Hem till storebror som har en lägenhet med sin flickvän och tog för oss av

deras gästvänlighet. Här är ljuvligt! Känner mig oförskämt hemma och bekväm

här. Kan verkligen föreställa mig att flytta hit inom en snar framtid. Älskar stan.

Jag och mamsen har strosat runt på stadsgatorna här från morgon till afton!

Gick ned kl 11:00 och spanade på balklänningar (med en potentiell lyckoträff)

fram till kl 14:00 då vi placerade oss på Rififi och svullade i deras pizzabuffé.

Göttans! Sedan blev det shopping -främst bestående av reafynd- fram tills

butikerna stängde vid 19:00. Promenerade mot lägenheten för att få sitta och

komma till ro med ett glas vin. Nu väntar en sen tacosmiddag. Kommer nog

inte ut något mer ikväll trots allt. Är så löjligt trött. Tippar på att jag ligger och

halvsover i soffan om en dryg timme... Mmh, vi får väl se. Nu: MAAAAAAAT!

Bullbak

Mmm, vilken ljuvlig söndagskväll jag har haft tillsammans med två goda vänner.

Struntade fullständigt i alla måsten och borden. Skola, sömn, tv-program och jobb

blev bortprioriterat denna afton. För att baka bullar. Och äta bullar. Rykande heta.

För att sedan skölja ner dem med kall mellanmjölk. Plocka pärlsocker från bordet

och smyga in dem i munnen. Skratta åt vissa utav bullarnas underliga utseende, 

men samtidigt känna sig så nöjd över resultatet. De blev inte som de exemplariska

bullarna på cafét eller i fryspåsarna, men de har en större charm och personlighet.

Bakat med lite extra utav ingrediensen kärlek. Vänskapskärlek blev smaken ikväll.

Jag har haft det underbart. Bättre avslut på en vecka är sällsynt!