Surdeg

Jag har en bytta bredvid mig. Fylld med en bubblande surdeg.

Ser vidrigt ut. Luktar detsamma. Vågar jag ens baka på det..?
Sedan har jag insett att jag måste börja omprioritera vilka av
mina vänner som jag borde/skall umgås med. På senare tid så
har det nämligen visat sig att fler och fler utav dem är riktiga
energitjuvar för mig. JAG blir utmattad av att umgås med dem.
Av olika anledningar. Antingen är de på tok för speedade och energiska.
Eller segdrivna och lata som nekar alla förslag och knappt för konversation.

Men värst av allt är de buttra. De som klagar över allt och ingenting. Jämt.
Hela tiden är det problem, fel och negativa saker som skall ältas om igen.
Sådant suger musten ur mig. Folk som blundar för det positiva i vardagen,
och istället framhäver allt det dåliga. Folk som beter sig som fula surdegar.
Nä. Hu. Då föredrar jag min illaluktande bytta istället. Den bidrar åtminstone till något gott i slutänden!

Flykt

I ögonvrån kan jag skymta en grön jacka. Din militärfärgade anorak .

Ljudet av dina steg avslöjar också din identitet, trots alla i omgivningen. 

En lång steglängd. Tyngden vid varje nedstamp. Studsande skosnören.

Jag vänder huvudet nedåt. Lyfter mobiltelefonen för att kunna ta till flykt.

Men jag hinner inte ens låtsas inleda en konversation med någon motpart 

innan du står bredvid och ler. Du ler med dina raka, vita, perfekta tänder.

Du inleder med att glatt ge mig en komplimang över min kalufs till hår.
Samtidigt som jag motvilligt sänker ned telefonen igen så svarar jag

aningen uppgivet att det har sett likadant ut i säkert två månader nu.

Du ler fortfarande. Faktiskt, några millimeter bredare.

Innan du hinner svara något på det så backar jag bakåt.

"Vet du vad, jag råkar ha väldigt bråttom. Skall iväg..."

Min blick går ner i golvet och avslöjar med säkerhet att jag ljuger.

Det sista som jag gör innan jag gör en helomvändning och börjar

att raskt traska iväg, är att kasta en snabb titt på ditt ansikte.

Leendet är kvar. Som vanligt. Men dina ögon kisar lite undrande.

Du är för vänlig. För glad. För positiv. För omtänksam.

Av okänd anledning har du förvandlats till en energitjuv.

Jag klarar inte av din närhet längre. Det finns inte kraft

för att ge dig den respons som du är värd. Så jag backar.

Flyr.

Ödet

Karma is only a bitch, if you are.

Ja.Och jag råkar tro på både karma och ödet.
Kanske låter det motsägelsefullt. Att man kan

påverka vissa saker genom att utföra goda
gärningar, och samtidigt mena att allting är

förutbestämt och inte möjligt att förändra.
Men jag tror att de som lever på ett vist sätt

och utför goda ting - får tillbaka det. Samtidigt

som det är meningen att det skall vara så.

Uhm. Svårt att förklara. Ni kanske förstår.

Jag har en liten tro iaf.

Tron på att sträva efter

att vara vänlig och god.

Det kommer att skapa din

framtid, som du är menad.